Karantän på 35 kvadrat: att ta vara på tiden

Jag väcktes av att mitt äldsta barnbarn ringde på Messenger. När någon vill prata med mig på Messenger så ringer det i alla mina tre enheter; telefonen låter värst. Innan jag har hittat rätt app eller sida eller låst upp telefonen så har samtalet ofta avslutats, och jag får ringa upp igen. Det är inte så besvärligt, men tämligen irriterande. Häromdagen svarade jag på datorn men telefonen fortsatte att ringa, och då avvisade jag samtalet på den, vilket ledde till att det samtal som jag hade besvarat på datorn stängdes av. Denna röra uppstår varje gång som någon vill nå mig via Messenger; jag springer runt på mina 35 kvadrat och försöker få mina enheter att bete sig som folk. Eller som den funktion de är tänkta att ha – att göra mitt liv mer behagligt.

Nåväl: Barnbarnet berättade att han mådde bra och att han hade en lös tand och att han kunde känna taggarna på den nya tand som är på väg att växa ut. I bakgrunden dansade hans lillasyster omkring med en underbar gloria av lockigt vitt hår runt huvudet. Hon har ett fantastiskt hår som kan göra vem som helst avundsjuk. Mitt allra yngsta barnbarn dök upp i sin pappas famn och någonstans från en annan del av huset hördes barnens styvbror ropa. Det var en lördagmorgon strax innan frukost hos en familj i Södertälje. De är en del av mig men också något som de själva skapar, oberoende av mig. 

Det är en ljuvlig känsla att veta att ens barn har blivit bra vuxna som lever ett gott liv.

Efter en fyradagarsvecka med distansarbete var det skönt att få stänga av den delen av datorn som tillhör arbete och inleda helgen. Vad gör man med sin ledighet när man är ledig? Vad ska jag göra för att skilja helg från vardag?

Jag broderar efter ett köpt mönster, och det är ett bra sätt att hålla både händerna och huvudet sysselsatta, men i min tanke växer en idé om en egen design som jag är så nyfiken på att testa att jag nästan inte vill göra klart detta broderi. Men jag har redan lagt bort det en gång; och då bodde jag fortfarande i Södertälje. Nu gör jag klart detta, ramar in det och ger det i julklapp till någon som inte kommer att ha modet att inte hänga upp det. Hm... vem ska jag utsätta för detta?

Jag bytte lakan, tog en dusch och klippte håret. Jag smörjde in mig med något som både mjukar upp och luktar gott och satte mig sedan tillrätta i fåtöljen framför Let's Dance med mitt broderi i händerna. Jag håller förstås på Jan Björklund. Han hade fått näst minst antal röster och det är förstås illavarslande, men det löser sig säkert. Men hur gör man för att rösta från Spanien? Det går nog inte.

Vänta nu... klippte jag håret?!

Jajamänsan! Jag kan klippa mitt eget hår och ändå få det att se helt okej ut. Men det beror förstås på att det är långt. Hursomhelst, nu är det 8 cm kortare och mycket friskare och dessutom jämnt även på baksidan.

Efter frukost så ringde jag min vän i Fuengirola och vi tog en kopp kaffe tillsammans och bestämde att vi ska fira karantänens avslut med en utflykt; när det nu blir.

Så går min lediga dag vidare och än är klockan bara ett. Min plan är att få ihop några tusen steg genom att gå och handla i en mataffär som inte ligger närmast eftersom mina närmsta affärer inte är roliga. Jag ska också gå ut med soporna och gå bort till apoteket i hamnen. Det bör ge bortåt en 5000 steg totalt. Jaja, alltid är det något.

Så här både innehållslösa och fulla med innehåll ser de flesta dagarna ut när man lever i karantän. Min plan var från början att blogga varje dag, men inte ens jag kan hitta innehåll som är värt att dela med sig av utifrån detta underlag. Å andra sidan sker det spännande saker inuti, men det är faktiskt i min värld.

Toalettpappersstatus: 5 fulla rullar, 1 påbörjad.

Lev väl och ta vara på er tid!