Äntligen kom den vita röken

Jag minns april 2005. Påven var död och mamma och jag satt hemma hos henne och väntade på att den vita röken skulle komma. Vem skulle bli påve efter den omåttligt populäre Johannes Paulus II? När till slut röken kom och det tillkännagavs att Ratzinger skulle komma att bli hans efterträdare, med påvenamnet Benedictus XVI blev vi förvånade. Vi diskuterade varför de hade valt en så gammal påve och hade väl egentligen inget vettigt svar på det. Han kanske rentav var den bäste. Har han varit bra? Jovars, måste nog ändå svaret bli. Han har varit kristet konservativ och lyft fram farorna med en alltför sekulariserad värld vid ett flertal tillfällen. Han har varit en påve helt enkelt.

Det är alltid svårt att efterträda en storslagen person och Benedictus XVI har aldrig försökt utmana Johannes Paulus II i det avseendet. Antagligen har det varit klokt.

Idag har Sydamerika fått sin förste påve. Det betyder att Afrika får vänta ett tag till, det har ju faktiskt funnits åtminstone någon nordafrikansk påve tidigare. Jorge Mario Bergoglio är jesuit och har italienskt påbrå, och jag tror att det är ett klokt val. Dels har jesuiterna faktiskt aldrig tidigare fått en påve och dels har italienarna velat se en italiensk påve igen. Att välja namnet Franciskus I förpliktigar. Den helige Franciskus av Assisi är både Italiens och ekologins skyddshelgon. Tradition och aktuellt i ett och samma namnval. Det är riktigt snyggt gjort. Att den helige Franciskus även var grundare av franciskanerorden lägger ytterligare tradition till namnvalet.

I februari 2009 besökte jag och Alexander Krakow och köpte ett radband med kors till mamma. På radbandet fanns det en liten berlock med två bilder, på ena sidan Johannes Paulus II och på den andra Benedictus XVI. Mamma tyckte mycket om radbandet och det låg alltid framme. Det hände också att hon hade det på sig.

Alexander sitter och läser Göran Perssons biografi på ett café i de judiska kvarteren Kazimierz i Krakow.

När mamma dog så hittade vi inte hennes radband och därför kunde hon inte få det med sig i graven. Idag finns det hemma hos mig, och det är märkligt att det faktiskt doftar lite mamma om det. Hon var den där sorten som oftast hade parfym på sig och den doften ligger kvar som en svag förnimmelse av henne när jag öppnar den lilla asken där radbandet förvaras.

Idag vet vi inte vilken slags påve Franciskus I kommer att bli, men jag önskar honom lycka till och gratulerar världens alla katoliker till att det till slut släpptes ut vit rök i Vatikanstaten.