Gogol Bordello – för fasen, jag får ju inget gjort!

Just nu har jag vansinnigt mycket att göra för att komma ifatt med mitt dagjobb. När dagjobbet är att vara lärare så innebär det att det även är ett kvälls-, natt- och helgjobb, men vi ska inte fastna i sådana trista detaljer nu. Jag kommer med all säkerhet att återkomma till det någon annan gång när mina tankar hamnar där.

Jag befinner mig i en värld där all vakentid, och även en del sovtid, borde läggas på omdömen, utvecklingssamtal och rättning av inlämningar och prov. Skolinspektionen avslutade sin tvådagarsvisit i fredags, och även det har ju tagit en del av ordinarie tid i anspråk förstås. Lägger vi därtill några dagars sjukdom så ser man katastrofen.
 

För att få lite jobbkänsla letade jag fram Gogol Bordello på Spotify och nu är verkligen allt kaos. Jag kan inte jobba, jag vill bara dansa.

Jag dansar omkring i lägenheten och sjunger med i Start Wearing Purple. Jag dansar och snurrar omkring så att färgtuberna på vardagsrumsbordet faller omkull. Jag dansar så att Romanovservisen skallrar i vitrinskåpet och för en stund stannar jag upp och tänker att det kanske skallrar inne hos grannarna också – men låt det skallra. Jag dansar till Gogol Bordello!

Rättning och andra måsten får vänta. Jag dansar.

I torsdags var jag med i Aktuellt med anledning av att jag är en föredetting. Jag var ordförande för Södertäljecentern, avgick, väntade, skrev en arg debattartikel och lämnade partiet. Det finns väl inget anmärkningsvärt i det egentligen, trodde jag. Därför blev min förvåning stor när Love Benigh från SVT ringde och ville träffa mig för en intervju. Han hade läst min blogg och min insändare/artikel om Centern och ville göra ett inslag om detta med anledning av krisen i Centerpartiet och den extrastämma som de haft i helgen.

Sagt och gjort; vi träffades i Tumba och åkte pendeltåg, gick och satt slutligen en stund på Café Tratten. Jag sa en del klokt, en del dumt, en del otydligt och en del väldigt tydligt. Resultatet blev sakligt. Det är jag tacksam för.

Det känns ju ynkligt att sparka på dem som ligger, men är det en slump att Svenska Dagbladet skriver en artikel i papperstidningen med rubriken Centern och Folkpartiet – två partier med samma idé? samma dag som min kompis Lotti lägger upp en länk, på Facebook, till ett filmklipp med en lyrebird? Lyrebird är känd för att den härmar de ljud som den hör och det finns ett klipp när man kan höra en fågel härma ljudet av motorsågar som sågar ner den skog som fågeln lever i. Det är sorgligt på ett beklämmande och samtidigt poetiskt vis.

Men Lottis lyrebird är roligare än så och absolut värd att lyssna på.

Musiken har tystnat men finns där ändå. Jobba eller dansa?

Dansa!