Spaniens svält vs tunnelbanans brist på relevant information

För ett tag sedan sade jag upp min prenumeration på Svenska Dagbladet. Det var inte ett helt självklart val eftersom jag har haft den tidningen i kanske femton år. Eller är det längre ändå? Tjugofem? Jag minns när den bytte format och att jag var en av få som tyckte att det var fullkomligt toppen med det nya formatet. Förmodligen är det väldigt länge sedan. Jag sade i alla fall upp den därför att jag hade tagit tjänstledigt från mitt jobb på en kommunal skola i Södertälje för att jobba på en friskola i Tumba. Att jobba i Tumba innebär att jag inte längre har tillgång till Länstidningen och eftersom det ger mig en förfärlig aktualitetslucka så var jag helt enkelt tvungen att byta morgontidning.

Idag kom jag över en SvD och fick läsa om att Socialdemokraterna ensamma skulle få fler mandat i Riksdagen än hela alliansen tillsammans om det vore val idag. Jag fick också läsa om det eurokritiska tyska folket, om hur de amerikanska drönarattackerna har ökat sedan vinnaren av Nobels fredspris, Barack Obama, blev USA:s president. Den nye kulturchefen blev också intervjuad och porträtterad, men det jag fastnade för var ändå hur de har det i Spanien. Västvärldens livsstil har skapat en ekonomi baserad på låtsaspengar.

Vi i Sverige är invaggade i någon slags tro på att vi är fredade mot omvärldens ekonomiska kris medan det i själva verket är en kombination av olika tillfälligheter som har gjort att vi har klarat oss relativt väl ändå. En av dessa tillfälligheter heter Riksbanken. Tack vare att vi valde att inte gå med i EMU-samarbetet fullt ut så har vi möjlighet att i större utsträckning än många andra faktiskt styra vår egen ekonomi. Anders Borg hyllas över hela världen för sitt fantastiska arbete med att hålla Sverige borta från krisen, trots att han tillhör ett parti som vill ha en ny omröstning i euro-frågan därför att de tycker att vi röstade fel när vi sa nej. Det är inte rimligt med en befolkning som är så skuldsatt som den svenska, och till slut kommer bolånekrisen att drabba även oss. Det är bara en fråga om när. Är det inte dags att vi ser över vår livsstil snart?

Det kändes bra att få läsa en tidning som analyserade nyheter utanför min hemkommun. Bristen på analys är för övrigt en av Länstidningens stora brister. Det är en rapporterande tidning och några fördjupningar är det verkligen inte tal om.

Igår hade Miljöpartiet en aktivitet vid Politikertorget på gågatan och som nybliven miljöpartist smög jag förbi och sa hej. Jag har ännu inte bestämt mig för hur aktiv jag vill vara, men att jag kommer att gå på möten och delta i aktiviteter verkar ändå rimligt. En gammal bekant antydde att jag hoppade mellan partier; det kändes orättvist eftersom detta är enda gången jag har gjort så här. Jag antar att jag kommer att få ta emot en del sådant, och jag vet ännu inte hur jag ska bemöta det; med en axelryckning eller med motargument? Jag tar det när det kommer, men det känns inte helt bra.

Finns det någon som saknar en sysselsättning så är frågan om informationen i tunnelbanan någonting att fundera över. Någon?

Om man vill ta tunnelbanan från Centralen till Rådhuset så måste man ta sig längst ned i kloakerna och ta tunnelbanan mot Akalla eller Hjulsta. Om man då skulle råka bli fundersam över om det går att ta båda tågen eller om det bara är ett av dem som stannar vid Rådhuset så finns det bara en enda tavla över tunnelbanenätet, och den är placerad i ena änden av perrongen. Råkar du stå på den andra sidan så kan du istället få se en karta över Stockholm och två tavlor med information om hur du betalar och reser med SL. Vem har bestämt att det ska vara så? Eftersom jag stod där med sonen och han av en händelse råkar vara ordförande för SEKO Stockholm så försökte jag övertyga honom om att detta var en facklig fråga, och eftersom han inte har blivit vald till den posten på grund av sin dumhet så var det svårt att säga emot honom när han å sin sida hävdade att det inte på något sätt var en facklig fråga och dessutom bad mig motivera mitt ställningstagande. Men hur kan det vara så dumt? Om någon står på perrongen så vet den personen förmodligen om hur man betalar för sin resa, förutsatt att de inte plankar och ändå inte bryr sig, och hur mycket den kostar. Är det inte mer troligt att människor vill veta exakt vilka stationer de olika tågen stannar vid? Märkligt.

Detta är alltså perrongens enda karta över tunnelbanestationerna. Även här finns dock information om hur man kan betala för sin biljett.

Det är vårvinter i luften! Har ni märkt det? Det känns som att lusten att leva smyger tillbaka, trots att man är så trött att man knappt klarar av vanliga vardagsbestyr som att duscha och borsta tänderna. Trots min naturliga optimism så börjar jag redan nu att känna en viss oro över nästa vinter. Hur ska jag rusta mig så att jag klarar den? Kan jag boka en julresa till värmen redan nu?

Kan man det?