Det goda livet IV

Jag har hört den så många gånger förr, och jag tror att det var den låten som på riktigt fick mig att inse storheten i Ulf Lundells texter. Men ikväll, på Cirkus, i en akustisk version med en ensam Ulf Lundell på scenen var det första gången som Ryggen fri talade till mig på allvar.

Jag vill ha ryggen fri
Vad vi har är ett hus av kort
Det försöker vi leva i
men när faran kommer vill jag kunna
fly fort

Det spelar ingen roll vilka förväntningar jag bygger upp och hur mycket jag tror på framtiden. Handlar det om känslor så lever jag i ett korthus, och när det blåser och väggarna rasar ser jag direkt mina flyktvägar. Och jag flyr fort som sjutton. Om och om igen. Å andra sidan har jag hittills inte ångrat mig, så något gott är det kanske med mina flyktinstinkter trots allt.

Jag har precis kommit hem från den efterlängtade konserten med Ulf Lundell på Cirkus. Det var en annorlunda Lundell mot vad jag tidigare sett och hört. Han var uppsluppen och helt fantastisk i sin nakenhet under den första delen, när han satt ensam med sin akustiska gitarr på scenen. När sedan de andra killarna kom in på höjdes tempot och konserten fick en ytterligare, mer välkänd, dimension. Vi fick höra fantastiska versioner av Folket bygger landet, Lycklig man och Hon gör mig galen. Jag vet att jag satt och tänkte på en låt när han spelade den, och att jag skulle komma ihåg känslan när jag bloggade om det. Och nu kommer jag inte ens ihåg vilken låt det var. Nåväl, jag återkommer när minnet gör det.

Lundell har återigen börjat prata om att lägga av med spelandet. Jag vet inte vad jag ska tro om det, men jag vet att det är otroligt sorgligt om det verkligen skulle bli så.

Jag vet också en annan sak. Klockan är ett och jag ska jobba imorgon. Därför ska jag alldeles strax gå och lägga mig. Men först lite facebook.

Tack, Fredrik, för en mycket trevlig kväll!