Karantän på 35 kvadrat: raset

Redan igår, när jag inte åt någon middag så förstod jag att det här med rutiner inte skulle fungera när jag inte arbetar. Det har aldrig fungerat förut och det kommer inte att fungera i framtiden. Dessvärre fungerar det inte heller i mitt karantän-nu. Jag är inte bra på rutiner, så är det bara.

Okammat hår!

Min iPad ringde klockan åtta som alla andra dagar den här veckan. Jag tänker att det är ett bra sätt att starta dagen på; att kliva upp i tid. Och, ja, jag gick upp och gjorde i ordning frukost med kaffe och knäckebröd, men jag hade inte mer än ätit upp när jag kände att jag var tvungen att lägga mig igen. Sen har det inte varit någon mer ordning på den här dagen. Jag har hasat omkring i samma brallor hela veckan, men nu hade jag också sovit i dem. Jag har inte borstat håret sedan i förrgår och har inga planer på att göra det heller. Artikeln från intervjun i förrgår publicerades på Länstidningens hemsida idag och när jag såg bilderna så upptäckte jag att jag hade min trasiga munkjacka på mig. Med tanke på att jag själv fick ta fotona så borde jag ha varit lite mer uppmärksam än så, men det är ju knappast något som jag kan ändra på nu. Jag slapp i alla fall se det där förfärliga skolfotot.

Till slut tog jag mig samman och gick till närbutiken, Coviran, mitt emot mitt hus och köpte Pringles, Coca Cola och några bananer. Dessvärre blev det också vad jag åt idag, fast jag åt inte upp hela Pringles-röret förstås. Men jag har inte ens orkat tänka på att sätta på en kastrull med vatten för att koka pasta.

Inne på Coviran får det bara vara sex kunder åt gången och några farbröder stod utanför, med ett visst avstånd, och småpratade i väntan på att det skulle bli deras tur, men de släppte glatt förbi mig med orden: "No tengo prisa." De såg sin chans att få vara ute några minuter extra och prata med varandra. Det var skönt att få känna asfalt under fötterna och när jag ska handla mat om några dagar, på Mercadona en bit härifrån, så ska jag verkligen se till att jag inte går fort eller hamnar långt fram i någon kö. Det viktiga är att vi håller avstånden från varandra och det gjorde faktiskt varenda människa jag mötte idag, även om det inte var så många. 

Dagens bästa, trots allt: trevliga samtal med trevliga människor. Internet är vår vän i dessa dagar, precis som telefonen.
Dagens ganska bra, trots allt: Jag gick upp till sjunde våningen och alla våningar ned igen innan jag gick till Coviran (stegräknaren visar på totalt 1015 steg idag).
En annan ganska bra grej: jag har medan jag skrivit detta ätit en banan. 
Dagens ganska sumpiga beteende: Jag gick till Coviran i mina hemmakläder och mitt okammade hår.

Jaja, imorgon är en annan dag!

Dagens toalettpappersstatus: 8 fulla rullar och 1 påbörjad.

Lev väl och tänk på varandra!