Karantän på 35 kvadrat: dagarna går

Jag borde vara mer rastlös. Jag har idag för första gången känt att det här med att vara i karantän kan bli tråkigt, men så slutade jag att tänka på det och nu är det kväll. Vart tog den här dagen vägen? Vad har jag ens gjort?

Jag åt frukost, det vet jag eftersom jag minns att jag tyckte att jordgubbsyoghurten var alldeles för söt för att ha till Corn Flakes. Jag hade också svenska med SA2, och det är omöjligt att glömma eftersom en elev dök upp på Google meet med munskydd. Hon var på Málaga Aeropuerto för att åka hem till Sverige men ville ha närvaro ändå. Och det är klart att man får närvaro när man är närvarande.  Sedan läste jag mina mail och såg att en journalist på Länstidningen i Södertälje, Rani Amir, ville intervjua mig med anledning av att jag sitter i karantän i Spanien och arbetar med distansundervisning. Jag tror också att det spelar in att jag är en gammal södertäljebo, men det nämndes inte.

Efter det så rann det stearin på en virkad duk och då fick jag anledning att ta fram strykjärn, handduk och hushållspapper. Tack Google för att du finns där och kan besvara alla mina frågor om allt från hur man kokar ägg till hur man får bort stearin från en virkad duk!

Som om jag inte skulle kunna hitta husmorstips på nätet!

Eftersom jag ser helt bedrövlig ut på fotot som finns på skolans hemsida så förbjöd jag journalisten att använda det, om han ville ha ett foto till intervjun vill säga. Han ville ha ett foto så jag fick försöka ta ett foto där jag sitter vid mitt köksbord och ser helt normal ut. Det är ju något med det där att se normal ut. Jag har flera superhjälteförmågor (om dem kan ni läsa här), men ingen av dem är att se normal ut på foto. Men om utgångsläget är det där på hemsidan så kan det inte bli sämre i alla fall. 

Jag trasslade med fotot så mycket att jag kom tre minuter försent till lektionen i gymnasiearbete, och det är i sig en bedrift eftersom jag fysiskt redan befann mig på plats. Utöver det så har jag aldrig träffat en lärare som är mer noga med tider än jag. En gång skällde jag på två elever när de kom tjugo sekunder försent men min ursäkt för det är att jag hade kommit för tidigt och börjat lektionen eftersom alla utom två var på plats. Nåväl, tre minuter är tre minuter och jag bad förstås om ursäkt. Det var frivillig närvaro på den lektionen så det var bara en handfull elever som dök upp. De verkar ha arbetet under kontroll, och det är fortfarande två veckor kvar innan de ska lämna in sin slutversion, så samtalet handlade mest om hur vi har det.

Hade det varit en vanlig dag så hade jag efter detta gått och satt på kaffe så att eleverna har något att dricka på vårt studieforum. Studieforum är ett tillfälle där eleverna har möjlighet att få hjälp av sina undervisande lärare om det är något de behöver hjälp med. Det är också ett tillfälle då de kan sitta tillsammans och arbeta med sina uppgifter och läxor, eller bara umgås lite grann. Vi håller till i matsalen och det brukar vara ganska välbesökt. Om detta med karantän blir förlängt kan det vara idé att åtminstone ha ett Google meet-fönster öppet om någon elev undrar över något.

Det är som att jag visste att jag skulle hamna i karantän och behöva visa avokadons fyra olika stadier, från kärna till växt. Men detta är alltså bara en lycklig slump, men här är då de fyra olika stadierna i en avokados tillblivelse. Nu är det bara frukten som saknas.

Nu var inte detta en vanlig dag så jag planterade om en blomma som hade för lite jord och satte en avokadokärna som hade fått en lång rot i jord. Efter att ha sopat upp jorden och slängt en gammal misskött växt i soporna så gjorde jag om gårdagens klassiker och åt uppvärmd mat direkt ur kastrullen. Det var förresten precis lika gott idag som igår. Imorgon kommer jag att behöva hitta på en annan maträtt, för nu finns det inte mer att värma upp. Det är vid sådana tllfällen som jag saknar restaurangerna och kaféerna. Hur ska det gå med maten i tio dagar till? 

Och nu sitter jag här. När detta är avklarat så ska jag diska kastrullen och gaffeln eftersom jag tror att det är bra för en isolerad människa att hålla på sådant; att inte fransa ut i kanterna för mycket och börja slarva. Sedan är det ju kväll och då ska jag logga in på C More och titta på The New Pope.

Så har alltså ytterligare en dag i karantän gått, och jag tycker att det faktiskt går ganska bra ändå. Den största faran är om tristessen tar tag i en. Det måste jag akta mig för.

Toalettpappersstatus: 8 fulla rullar och 2 påbörjade.

Ha det så gott och lev väl alla ni som finns där ute!